hemskast

När jag var ett litet barn var det ungefär det värsta som kunde hända att någon vuxen (nån jag inte kände alltså) sa till mig om nåt. Jag skämdes så jag höll på att dö. Och gör fortfarande om nån säger till om nåt.

Idag lekte fyra barn, mellan fem och åtta år eller nåt, precis vid motorvägen utanför jobbet. Där finns inget staket mellan cykelbanan och motorvägen, bara typ tre träd. Jag blev sjuk i hela kroppen och gick ut och sa till dom, och då säger snorkbarnen att dom inte bryr sig om mig och att dom faktiskt bara leker vid träden. Motorvägen två meter bort utan staket verkar inte bekomma dom. Jag frågade om de inte hade nån mamma med sig, och då sa dom bara att näää vi leker själva här. Gaah!