hemskast

Nu känns allt sådär hemskt överdefinitivt. Idag ringde A till hyresvärden och berättade att vi skulle separera, så vi behöver två mindre lägenheter. Visst sa hon och tog våra personnummer. Så nu står vi som bostadssökande i vidsidanom-kön. Svårare än så var det inte. Jag känner mig som den värsta människan på jorden som gjort honom så ledsen. Hoppas verkligen nån gång att han kommer förstå vad jag menar, och att jag tycker det är lika hemskt som han.

Som balsam för alla själar kom kidsen och hälsade på idag. Och de var sådär underbara som bara kidsen kan vara. Först hjälpte dom mig att ta bort alla nålar från sjalen. Den är så vacker att man kan gråta! Sen bakade vi sockerkaka med Kitchen-Aiden och hällde vår (heeelt fantastiska btw) smet med kanel, kakao, vanilj och nutellaklickar i nya fina sockerkaksformen som ser ut som ett prinsesslott. Så gjorde vi massa glasyr och droppade på, och strössel, och pyntgelé i olika färger. Det var så vackert som det bara blir när tre syrror (tre, snart sex och 26 år gamla) bakar ihop. Och köket ser ut sådär klusterbombsattackerat ut som det bara kan göra när syrrorna bakar ihop. Pappa hade bara lett :)
När elaka styvmor kom tillbaks åkte vi till jobbet och hälsade på vår bror och bjöd på slottkaka. Alla glada och mätta!

Åkte till Willy's på vägen hem och insåg att jag nog inte är så stark som jag tror i alla lägen. Är inte alls van vid att vara skör, det är liksom inte min grej... Väl hemkommen ringde pappa, och min pappa är bäst i världen. Sen var jag så matt att jag somnade ifrån alla mina kassar en stund, men efter att ha packat upp och ätit en macka gick jag hem till grannfrun d.ä, och fick höra både ett och annat visdomsord och skratta litegrann. Promenixade vidare hem till granninnan, och dom är också bara sådär underbara som vissa människor är. Med min omgivning måste jag ha platinakort på karmakontot. Alla är helt fantastiska.