Kul på hjul?
Igår skulle broren en sväng till Sätila, och då passade jag på att följa med, för kidsen bor ju inte jättelångt därifrån.
Elaka styvmor var som tur var hemma, och hon bjöd på macka och kaffe på den nya fina altanen. Det har blivit så snyggt! Jag kommer ihåg hur det såg ut när jag var liten, men den murade grillen, buskarna i slänten och allt som fanns då. Nu är alltihop bara jättestor, snygg veranda.
Kidsen var rara och hjälpte mig plocka lite rabarber som jag tänkte att jag och Herr Sheriff skulle göra paj av. Eller saft. Eller nåt annat gott. När vi var klara med det tjuvåkte vi lite på pappas Guldvinge. Lilla lillasyrran fick stora ansvaret att styra medans hennes storasyrror fick hålla i sig och storebror fick agera actionfotograf!
Sen åkte vi ner till badplatsen och tittade på grodyngel. Fy vilka äckliga små varelser! Jag kommer ihåg dem som mycket mindre! De här var de mest groteska små djur. Men tjejerna var lyckliga, de lyckades fånga ett yngel i sin spann.
Sen åkte jag och broren till Borås och plockade upp Herr Sheriff som hade varit jätteduktig och hunnit med både ett pass slägga och ett pass hapkido. Idag väntar gymmet på oss två, det är armar och axlar idag eftersom vi bägge två har helklena axlar. Jag kan iochförsig inte riktigt se det klena någonstans på honom, men han säger att han är det. Sen ska vi belöna oss själva med solariet. Mums!
Sluta röka går också hyfsat bra. Jag är på dag tre nu på de svagare plåstren. Första dan var hemsk. Igår dröjde det till ganska sent innan det jobbiga drabbade mig. Idag får vi se hur det går. Det är ganska frustrerande när man inte har så mer att välja på än att bara ta sig igenom det. Och så blir jag så arg på mig själv när jag är gnällig, lättstött, ledsen och tjurig hela tiden. För det är ju verkligen inte den tjejen jag är. Jag är ju hon som log innan hon öppnade ögonen när hon var liten. Och som säkert skrattar 100 gånger på en dag. Och är expert på att ha kul!
Jag är inte hon som tror att världen ska gå under för en endaste liten motgång. Och jag är inte hon som känner sig sårad, bortstött och otillräcklig så fort någon inte ler. Jag måste komma på nån bra strategi för att kunna välja bort dom där känslorna!
Elaka styvmor var som tur var hemma, och hon bjöd på macka och kaffe på den nya fina altanen. Det har blivit så snyggt! Jag kommer ihåg hur det såg ut när jag var liten, men den murade grillen, buskarna i slänten och allt som fanns då. Nu är alltihop bara jättestor, snygg veranda.
Kidsen var rara och hjälpte mig plocka lite rabarber som jag tänkte att jag och Herr Sheriff skulle göra paj av. Eller saft. Eller nåt annat gott. När vi var klara med det tjuvåkte vi lite på pappas Guldvinge. Lilla lillasyrran fick stora ansvaret att styra medans hennes storasyrror fick hålla i sig och storebror fick agera actionfotograf!
Sen åkte vi ner till badplatsen och tittade på grodyngel. Fy vilka äckliga små varelser! Jag kommer ihåg dem som mycket mindre! De här var de mest groteska små djur. Men tjejerna var lyckliga, de lyckades fånga ett yngel i sin spann.
Sen åkte jag och broren till Borås och plockade upp Herr Sheriff som hade varit jätteduktig och hunnit med både ett pass slägga och ett pass hapkido. Idag väntar gymmet på oss två, det är armar och axlar idag eftersom vi bägge två har helklena axlar. Jag kan iochförsig inte riktigt se det klena någonstans på honom, men han säger att han är det. Sen ska vi belöna oss själva med solariet. Mums!
Sluta röka går också hyfsat bra. Jag är på dag tre nu på de svagare plåstren. Första dan var hemsk. Igår dröjde det till ganska sent innan det jobbiga drabbade mig. Idag får vi se hur det går. Det är ganska frustrerande när man inte har så mer att välja på än att bara ta sig igenom det. Och så blir jag så arg på mig själv när jag är gnällig, lättstött, ledsen och tjurig hela tiden. För det är ju verkligen inte den tjejen jag är. Jag är ju hon som log innan hon öppnade ögonen när hon var liten. Och som säkert skrattar 100 gånger på en dag. Och är expert på att ha kul!
Jag är inte hon som tror att världen ska gå under för en endaste liten motgång. Och jag är inte hon som känner sig sårad, bortstött och otillräcklig så fort någon inte ler. Jag måste komma på nån bra strategi för att kunna välja bort dom där känslorna!
Kommentarer
Trackback
