Min familj saknar mig

Och jag håller faktiskt på att tyna bort. Igår kväll kunde jag inte hejda mig från vågen. Ett ynkans litet hekto från minus 70 kg. Imorse var det ordnat, så idag firar jag mig själv med att ringa Sahlgrenska och ställa hundra frågor om plastikoperationer. Dom verkade inte alls aviga till mig, så jag hoppas verkligen hon ringer tillbaka snart. Jag fick mig däremot en känga om rökningen. Men jag loooovar, så fort det känns som det rör på sig ska jag sluta. Om inte annat så har jag lovat att sluta om ungefär 18 kg. Känns iallafall helt sjukt bra att allt tränande faktiskt ger något resultat.
Tur för mig att nya sällskapet bor några mil bort så den totala dekadensen begränsas till helgerna :)

Igår fyllde fröken 27 år, så nu är jag ett år äldre igen. Det var tårta och bulle och paketöppning igår, och den finaste presenten fick jag av granninnans lilltroll. Det underbara lilla barnet! Jag tror det var vid adventsfikan en av mina muggar råkade rivas ner i golvet i lekens hetta, och detta hade inte lilla fröken glömt bort. Så när födelsedagspresent till hennes Fis skulle inhandlas köpte lilltrollet den raraste Nalle Puhmuggen alldeles, alldeles själv!

Till helgen blir det kalas igen med småsyrrorna, pappa och elaka styvmor. Jag hoppas vädret håller i sig så vi kan ta det i Slottsskogen, det är änna lite tradition på min födelsedag nuförtiden! Så kan man ju hoppas att det kommit några fina älgkalvar och att pelikanerna kör sina bästa moves inspirerade av kung-fu!

Eftersom de lånade släggkastarskorna har varit utlånade till en annan dam i nöd har det inte blivit så mycket kasta, men på onsdag är planen att det ska kastas igen. Får se till att inte ha alltför mycket träningsvärk bara så jag orkar hålla emot. Jag är väldans sugen nu, och blåsorna i händerna är nästan helt borta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0