hemskast

Idag är kontoret stängt för utbildning efter lunch. Vi ska åka båt i solen och bli bruna och glada.

Visst är det en härlig känsla när livet känns fullt? Det är så fullsmockat att jag inte har tid med allt roligt jag vill göra. Det är iofs inte bara bra, men  hellre att det är fullt av lyxproblem än att det är fullt av tråkigheter. Eller hur?
Jag tror att jag kanske har kommit på lösningen på mitt kampsportssug.
Ikväll blir det hur som helst kampsport i Borås. Det ska bli riktigt roligt! Igår när vi var ute och kastade slägga fick jag till det där brytet jag hade såna problem med i tisdags, det kändes riktigt bra :) Och släggan igår kändes också jättebra. Lite illa uppvärmd och lite mycket vind så jag blev kall så drog det ordentligt i sidan första kasten, men sen gick det bra. Börjar få ordning på utkast och en rotation nu, så snart är jag uppe i 30 meter. Hoppas de gör nya linjer snart så att jag vet.

Var med Herr Sheriff igår på hans träning i hapkido. Det är koreanskt självförsvar som kommer från jujutsun, men också är besläktat med japansk aikido (I love wikipedia). Riktigt roligt med massa ondskefulla bryt och slag och sånt. Jag fick tillåmed jättestora och starka (han är svinstark, han kan bära stora mig över axeln) Herr Sheriff att pipa som en ledsen hundvalp :) Fast jag har ganska ont i armarna idag måste jag erkänna!

Så nu är ju den stora frågan... Hur mycket är det värt? För jag tänker inte släppa gymmandet. Och jag vill inte sluta kasta slägga. Och jag vill ju lära mig självförsvar. Om inte annat så gör det under för koordinationen. Och hur ska jag lösa detta ekonomiskt? Nån som har något fantastiskt tips? Jag har ju redan slutat röka, men det är ju inga miljoner man tjänar på det.

Livsstil som livsnjutare kräver allt sin kvinna har jag insett. Man kan inte träna minst fyra dagar i veckan, sova för lite, sola massa solarium och lata sig helgerna igenom utan att till slut se ut som ett ras. Så idag var det dags! Benen har genomlidit stora behandlingen av mördarmaskinen, tånaglarna är målade, fingernaglarna filade och målade och petade, och benen har blivit ordentligt insmorda, och ögonbrynen fått en liten omgång. Tadaa! Och fröken är lika snygg som vanligt :) Eller faktiskt ännu snyggare. Jag sa till mamma häromdan att nu är jag så snygg att hon inte kommer känna igen mig, och jag är nog beredd att hålla med mig själv :)

Det blev ingen slägga i lördags, jag och sällskapet var lite slöa och stannade hemma och myste oss istället på dan. Sen var hela klanen på pappas sida och åt middag på Lipp. Hur trevligt som helst, och jag åt en råbiff värdig en muskelman! Fast jag överlevde, och det var sååå gott. Har inte ätit råbiff på jag vet inte hur länge.

Senare på kvällen åkte jag och sällskapet och hälsade på en av hans gamla kompisar, som vi följde med en sväng ut på krogen, och till slut mötte vi upp broren och dom andra på Dingon. Vår plan var en öl - gå hem. Men det är ju uppenbarligen inte alltid så det händer.

Igår kom vi iallafall iväg i vettig tid, så vi åkte förbi ute hos pappa och drack lite kaffe och blev bjudna på nygrillat och trevligt sällskap. Egentligen alldeles för sent kom vi iväg till Borås för att kasta, och jag tror aldrig jag gjort ett så bra pass! Jag var så grym, och nu börjar jag få ordning på det mesta så jag snart kan kasta lite längre.



Det är rätt coolt att kasta. Så här ser det ut där mina släggor har landat. Kratern är typ 30 cm bred, och jag vet inte om det är jordbävningen som skakar bort lösgruset eller om det är vinddraget som blåser bort det. Men det är coolt att göra kratrar! Så fick jag testa bänkpress igår också, och det var riktigt coolt, för det har jag inte gjort sen jag började gymnasiet. Lite besviken blev jag på mig själv, för jag blev trött för fort, så jag lyfte inte vad jag trodde jag skulle klara. Om jag bara hade börjat där! Men men, nästa gång ska jag inte kasta slägga ett par timmar innan jag lyfter bänkpress :D

I onsdags var min plan att åka till Åbybadet, ta en skamlöst lång simtur och sen vara med på vattengympan och bli lite trött och tung i kroppen. Men sällskapet ville annorlunda, och vem kan stå emot ett erbjudande om en öl i metropolen Borås? ;)
Så tåget blev det, och hämtad på tåget blev jag! Sen bar det av till sällskapets kompis, som han har skrämt upp mig med jättelänge. Men där serverades ett par kalla, trevligt sällskap och så visade det sig dessutom att vi ylar hysteriskt till ungefär samma musik. Sen gick vi ut och åt middag allihop, och smart som jag är hade jag inte riktigt planerat för hur jag skulle komma hem från denna metropol, och jag hade verkligen ingen lust att dissa mitt trevliga sällskap.

Så då tyckte Herr Sheriff att jag skulle följa med på seriematch i Norrköping på torsdagen, och varför inte? Så jag fick sova i Herr Sheriffs smala säng i förorten till Borås, och sen upp tidigt som attan igår och sätta mig på en buss i flera timmar. Men det var världens skönaste dag! Sol precis hela dan, och det fläktade sådär helt lagom så man inte kände hur bra solen faktiskt tog.
Jag har aldrig trott om mig själv att jag varit nån sportmänniska, men det är faktiskt himla roligt att vara där! Och så är jag så otroligt fascinerad av alla engagerade människor. Vet ni hur många häckar som höjs och sänks mellan dam- och herrklasserna på en 100- eller 110meterssträcka?? Och den glada stämningen, alla pratar med alla, alla är på gott humör, och det delas glatt tips och tricks mellan lagen. Helt otroligt.
Men det var en lång dag, och vi var rätt möra när vi kom hem inatt. En hel dag med skräpmat, sol, sport och buss tog änna musten ur oss :)

Imorgon blir också roligt, vi ska ut och kasta lite slägga, och jag är helt vansinnigt sugen nu. Sist var jag ju så grymt arg och frustrerad, men nu har jag ju mina plåster som hjälper upp humöret! Sen på eftermiddagen ska vi ut med familjen, och det ska bli sååå roligt, har inte sett dom på alldeles för länge, en av damerna har jag faktiskt inte sett sen juni förra året.

Nu orkar jag inte mer. Jag tänker inte må så här dåligt och vara så här arg på mig själv mer. På lunchen ska jag till apoteket och köpa plåster. Det är inte värt det allt. Röksugenheten kan jag leva med, det är bara att välja att låta bli, men att minsta motgång rasar hela min tillvaro fixar jag inte.

Igår fick jag storbelöning. När alla dom andra ville gå ut på verandan och röka, fick jag stanna kvar och gosa bebis :D

Igår åkte jag ut till Borås för att tillbringa en stund i lugnets vrå, dvs kasta lite slägga med Herr Sheriff



Visst är det vackert? Igår stämde ingenting, jag trasslade ihop fötterna hela tiden och fick inte snurr på nånting. Jag var sååå arg. Inte ens choklad hjälpte. Förstörde humöret på oss bägge två, så ingen var glad när vi kastat färdigt. Dåligt samvete? Check.
Sen åkte vi in till stan (Borås fortfarande alltså) och köpte thaimat som avnjöts i solen på en stentrappa. Så sa han att jag har vackra ögon och så skimrade plötsligt livet i rosa igen :)
Jag hatar att vara så här sårbar. Jag blir fullkomligt galen på det. Minsta lilla motgång (igår räckte en liten miss i tidsplaneringen till tårar) och jag blir helt förstörd. Vilken annan normalt fungerande människa är sånhär? Eller rättare sagt, hur har jag missat att något kan ha sån makt över mig?

Igår kväll var jag och klämde på lilla gudbarnet. Han är det vackraste jag sett sen kidsen föddes. Så liten och så perfekt. Lillfingernageln är så liten, så liten, och ändå där och färdig... Jag fick klämma på honom jättelänge igår när han sov. Sen vaknade han till litegrann och inspekterade mig med ena ögat. Jag tror jag blev hyfsat godkänd, han gillade läget och somnade om igen. Helt otroligt att något så litet kan besitta hela världens visdom med bara blicken. Nyfödda har fattat nåt som vuxna glömmer. Jag är helt övertygad.

Igår gick det faktiskt bra att inte röka. Man kan få hur många pussar man vill när man inte röker, och det är faktiskt väldans trevligt. Men framåt kvällen blev det lite jobbigt. Och efter maten. Och efter bion. Vi var och såg Wolverine igår och den var helt okej. Älskar biomörker, popcorn och gott & blandat. Sen att ha nån bredvid som är lika löjligt förtjust är inte heller fel.
Idag är ingenting roligt med att inte röka. Jag har fel smak i munnen. Tredje koppen kaffe på jobbet är inte samma sak utan cigg.

I morse föddes det lilla gudbarnet äntligen. Så välkommen till världen!

Det händer faktiskt en hel del med den där mållistan. Nya mål har jag heller inga problem att hitta på :)

• Gå ner lite till så jag gått ner 60 kilon. Då får jag ta nya bilder! 70 kg också passerat...
• Gå till gymmet minst tre dagar i veckan Minst tre gånger, oftast fyra
• Hitta nånstans att bo
  
• Läsa ut min tråkiga bok 
• Äta något vettigt minst tre gånger om dan
• Visa alla jag tycker om eller säga till dom att jag tycker om dom 
• Försöka sova åtta timmar minst två dagar i veckan
• Skruva upp badrumsskåpet Soo typ två månader sen :)
• Packa upp det sista
• Organisera i extrarummet
• Göra mig själv glad en gång om dagen Ingen unnar sig själv mer gladhet än jag just nu.

Så här bli nya mållistan då

• Äta något vettigt minst tre gånger om dan
• Försöka sova åtta timmar minst två dagar i veckan
• Organiera extrarummet
• Sluta röka
• Gå ner 13 kg i första omgången
• Kasta slägga minst 30 meter

Lagom tills jag ska sluta röka har följande hänt:



En cementgris har placerats. I solen. Utanför entrén till jobbet. JAG HATAR MURPHY!!!!!

När jag fick reda på häromdagen att det bara är 13 kg kvar tills remissen till plastikkirurgen skrivs och att jag innan dess måste vara rökfri, och helst varit det i tre månader, kändes det lite onödigt att fortsätta lägga massa massa pengar på cigaretter när jag ändå ska sluta. Så idag tror jag sista paketet cigaretter inhandlas, och på söndag är det slut. Jag känner hur ångesten är på väg redan nu. Jag hoppas så att jag kommer klara det här och inte gråta och skrika i flera månader. Herr Sheriff jämförde mig med en bebis utan nappen. Jag känner mig faktiskt lite sån!

Har ganska möra fingrar efter släggkastandet igår, men inga blåsor än så länge och bara ett litet slitsår på pekfingret. Men nu har jag nog kommit på hur jag ska tejpa så det inte händer igen. För det gör vansinnigt ont att tvätta håret med hål i fingrarna! Jag var aningens för trött och aningens för hungrig igår egentligen, men till sist fick jag nog ganska bra ordning på det hela. Min inte så ödmjuke fröken Herr Sheriff säger att jag har pissteknik men att jag är stark och har ganska bra fart, så han har hopp om tekniken också. Jag hatar verkligen att inte göra rätt med en gång, så igår när jag fick släppa flera försök på raken var jag så arg och frustrerad att jag bara ville sparka och skrika. Men det var inget några uppmuntrande ord från Herr Sheriff, lite choklad och lite vatten inte rådde bot på. Men jag svor så det osade :)



Till helgen hoppas vi komma ut lite till, så i min hall står det för tillfället en hel liten farm med släggor och skor parkerade!
Kändes sådär att köra hem med 30 kg stålkulor i bagagen... De borde nästan ha säkerhetsbälte och hundbur när de är ute och åker!

Inspirerad av kära mamma har jag busat lite på kontoret idag när jag är alldeles ensam och övergiven. Mohahahahaha

Mitt i födelsedagsfirandet glömde jag ju visa. I helgen var kära granninnan med man och fixade det sista med diskmaskinen.



It's alive!!!

Sen måste jag visa min fantastiskt goda och vackra födelsedagstårta jag gjorde till mig själv också!



Krossad ananas i första lagret, sen jordgubbssylt och vispgrädde i andra lagret och uppepå skivad mango med passionsfrukts- och vanijlgelé på toppen. Mums!!!

Jag belönade mina minus sjuttio med att ringa Sahlgrenska och kolla hur det händer med eventuell bukplastik i framtiden, eftersom allt skinn som behövts för att skyla kroppen inte riktigt behövs längre. Och gissa vem som är dagens lyckligaste tjej? Jag har bara 13 kilo och ett rökstopp som står emellan mig och en remiss till plastikkirurgen. Sen väntar månader i korsett, sexigt som bara den ;)

Och jag håller faktiskt på att tyna bort. Igår kväll kunde jag inte hejda mig från vågen. Ett ynkans litet hekto från minus 70 kg. Imorse var det ordnat, så idag firar jag mig själv med att ringa Sahlgrenska och ställa hundra frågor om plastikoperationer. Dom verkade inte alls aviga till mig, så jag hoppas verkligen hon ringer tillbaka snart. Jag fick mig däremot en känga om rökningen. Men jag loooovar, så fort det känns som det rör på sig ska jag sluta. Om inte annat så har jag lovat att sluta om ungefär 18 kg. Känns iallafall helt sjukt bra att allt tränande faktiskt ger något resultat.
Tur för mig att nya sällskapet bor några mil bort så den totala dekadensen begränsas till helgerna :)

Igår fyllde fröken 27 år, så nu är jag ett år äldre igen. Det var tårta och bulle och paketöppning igår, och den finaste presenten fick jag av granninnans lilltroll. Det underbara lilla barnet! Jag tror det var vid adventsfikan en av mina muggar råkade rivas ner i golvet i lekens hetta, och detta hade inte lilla fröken glömt bort. Så när födelsedagspresent till hennes Fis skulle inhandlas köpte lilltrollet den raraste Nalle Puhmuggen alldeles, alldeles själv!

Till helgen blir det kalas igen med småsyrrorna, pappa och elaka styvmor. Jag hoppas vädret håller i sig så vi kan ta det i Slottsskogen, det är änna lite tradition på min födelsedag nuförtiden! Så kan man ju hoppas att det kommit några fina älgkalvar och att pelikanerna kör sina bästa moves inspirerade av kung-fu!

Eftersom de lånade släggkastarskorna har varit utlånade till en annan dam i nöd har det inte blivit så mycket kasta, men på onsdag är planen att det ska kastas igen. Får se till att inte ha alltför mycket träningsvärk bara så jag orkar hålla emot. Jag är väldans sugen nu, och blåsorna i händerna är nästan helt borta.